Medicinsk behandling av förmaksflimmer

Blodförtunnande medicinering.

En av hörnpelarna vid behandling av förmaksflimmer är att minska risken för stroke. Detta sker genom någon form av blodförtunnande behandling. Waran är för närvarande den mest använda blodförtunnande medicinen och skall ges till patienter med ökad risk för stroke (patienter med hjärtsvikt, högt blodtryck, ålder >75 år, diabetes och/eller tidigare stroke). På senare tid har även ett nytt läkemedel, Pradaxa, registrerats på denna indikation. Hos övriga patienter ges ingen behandling eller en låg dos acetylsalicylsyra (t.ex Trombyl).

Övrig läkemedelsbehandling

Vid paroxysmalt förmaksflimmer finns två huvudsakliga mål med medicinering. Dels syftar denna till att minska risken för förmaksflimmerattacker s.k. profylaktisk effekt och dels att minska hjärtfrekvensen under pågående flimmer. Vissa läkemedel befrämjar även återgång till normal rytm igen. Exempel på läkemedel vid paroxysmalt förmaksflimmer är Sotalol, Durbis, Rytmonorm, Cordarone och Tambocor. Många patienter har biverkningar av dessa läkemedel och ibland kan dessa vara av allvarlig natur. Förskrivning och kontroll av patienter som står på dessa mediciner bör därför skötas av hjärtspecialist.

Vid kroniskt förmaksflimmer är medicineringens huvudsakliga syfte att sänka hjärtfrekvensen till normala nivåer, både i vila och vid ansträngning. Vanliga läkemedel är Digoxin och olika former av sk. betablockerare.