Stereotaxis

Metoden för att behandla förmaksflimmer med ablation går ut på att isolera de så kallade lungvenerna från övriga delar av vänster förmak. Detta har hittills gjorts med hjälp av tunna sladdar, så kallade katetrar som kontrolleras för hand av operatören. Det är ofta svårt att nå alla delar av förmaken och att uppnå stabila positioner med god kontakt med hjärtvävnaden. För att uppnå ett lyckat resultat krävs ofta långa ingreppstider och långa perioder av röntgengenomlysning.

Sedan några år har en ny teknik att manövrera katetrar i hjärtat, Stereotaxis utvecklats. Metoden bygger på att starka magneter runt patienten kontrollerar kateterns rörelser (figur 1 och 2). Genom att variera styrkan i magneterna kan läkaren via en dator bestämma var behandlingen skall ske med mycket hög precision (figur 3). Eftersom magneterna utövar en konstant dragning/sug på katetern blir läget mycket stabilt och risken att ett för hårt tryck sker mot vävnaden minimeras. Det sistnämnda är ett problem med den ”handburna” metoden eftersom detta kan leda till att hjärtväggen går sönder, som i sin tur leder till en blödning i hjärtsäcken. För att orientera sig i hjärtat används ett datoriserat tredimensionellt system vilket gör att behovet av röntgenstrålning är mycket litet.

Vilka fördelar finns med Stereotaxis?

Erfarenheter från de sjukhus som använder Stereotaxis talar för att behovet av att använda röntgenstrålning är betydligt mindre än med konventionell teknik. Metoden innebär också att det går snabbare att nå de delar av hjärtat som är svåra att komma åt med ”handburen” teknik vilket gör att ingreppstiden kan reduceras. Risken för komplikationer är också mindre eftersom systemet aldrig kan åstadkomma ett för hårt tryck på vävnaden.

Hur väl beprövad är metoden?

Stereotaxis började användas för första gången 2003. Sedan dessa har mer än 25000 ingrepp utförts runt om i världen. Totalt finns 140 kliniker i världen med Stereotaxis varav 9 i Norden. Utvecklingen i Sverige har gått långsammare än i våra grannländer och Arrhythmia Center Stockholm är det första centrat i Sverige som använder metoden. Det finns cirka 100 vetenskapliga artiklar som har utvärderat tekniken.

Dyna CT

För att kunna orientera på ett optimalt sätt i hjärtat görs vanligen en röntgenundersökning av vänster förmak, vanligtvis med datortomografi. Vi har valt att göra denna undersökning med så kallad Dyna CT (figur 4). Med en speciell utrustning utförs en röntgenundersökning i ablationslabbet, strax innan behandlingen startar. Fördelarna är flera: Till skillnad från en datortomografiundersökning som vanligen  görs någon eller några dagar innan ablationen får man med Dyna CT en helt ”färsk” bild av hjärtat. Vidare blir strålningen ca en tiondel jämfört med en vanlig CT och patienten slipper avsätta tid för ytterligare en undersökning.

CARTO

För att man skall kunna navigera till rätt positioner i hjärtat krävs utöver Stereotaxis ett så kallat mapping system. Vi arbetar med CARTO som är ett tredimensionellt system som med mycket hög precision talar om var den behandlande katetern befinner sig i hjärtat. Genom att röntgen bilden från Dyna CT integreras med CARTO skapas en utmärkt grund för Stereotaxis systemet att snabbt och med stor noggrannhet utföra behandlingen i vänster förmak (figur 5).

Kryobehandling

Kryobehandling innebär att vävnaden kyls ned istället för att värmas som vid RF ablation. Med speciella ballonger kan lungvenerna isoleras genom en cirkulär frysning runt dessa. Jämfört med RFablation är metoden relativt ny och oprövad i förhållande till RF-ablation. På Arrhythmia Center Stockholm har vi därför valt att inte använda denna metod tills vidare.