Vanliga frågor och svar

Tack för mejlet. Förmaksfladder och förmaksflimmer är två olika typer av rytmstörningar med olika arytmimekanismer. Förmaksfladder har en stor rundgång (återkopplingskrets) i höger förmak som bakomliggande mekanism medan vid förmaksflimmer är den elektriska aktiviteten i förmaken helt kaotisk och oorganiserad. Den utlösande/triggande faktor vid förmaksflimmer är för det mesta ”extraslag” eller ”korta hjärtrusningar” utgående från lungvener som mynnar sig i vänster förmak. Läkemedelsbehandling i förebyggande syfte av dessa rytmstörningar är detsamma och både fladder och flimmer är också lämpliga för ablationsbehandling,

Ablationsbehandling av fladder är tekniskt enkelt med mycket hög lyckande frekvens nära 100% med endast 5-10% risk för återfall då krävs en kompletterande procedur medan förmaksflimmerablation är mera omfattande ingrepp som innebär att lungvenerna i vänster förmak isoleras elektriskt i syfte att eliminera den utlösande/triggande faktorn som ger upphov till flimret.

Har man återkommande attacker av förmaksflimmer eller så kallat paroxysmalt så räcker det till med att utföra lungvenisolering men om flimret är av ihållande (persisterande) karaktär så krävs det att man abladerar områden i vänster och ibland även i höger förmak som underhåller flimret. Således är ablation av persisterande flimmer mera omfattande jämfört med paroxysmalt sådant och lyckande frekvensen är lägre med ett ingrepp och ibland krävs två och vid enstaka tillfällen upp till tre ingrepp för att bli av med si persisterande flimmer. Enligt uppföljningsmaterialet på patienter som genomgått ablation hos oss är lyckande frekvensen för paroxysmalt 83% jämfört med 74% hos patienter med persisterande flimmer.

Jag skulle vilja veta om Ditt flimmer är ihållande och i så fall hur länge har den aktuella flimmerepisoden pågått. Generellt kan man säga så att om Du har symtom av Ditt flimmer kan Du vara lämplig kandidat för ablationsbehandling förutsatt att vissa utredningar inklusive ultraljudsundersökning av hjärtat är gjorda för bedömning inför beslutet om ablationen.

Uppenbarligen har Du besvär av Ditt förmaksflimmer. Det är ganska vanligt att med tiden ökar flimmerbördan i form av allt tätare attacker och även längre episoder för att så småningom gå över till mera ihållande form.

Av Ditt mejl framgår inte om Du har någon medicinsk behandling för Ditt flimmer och vilka utredningar Du har gått genom. Vanligtvis rekommenderas en ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi) för bedömning av kammarfunktion, storleken på förmak och kammare och även klaffunktionen. Blodprover inklusive sköldkörtelprover är också viktiga att kontrollera. Arbetsprov (cykeltest med EKG övervakning) görs också vanligtvis för bedömning av hjärtat vid ansträngning (tecken till syrebrist eller uppkomst av rytmstörningar).

Enligt riktlinjer för behandling av förmaksflimmer så bör man prova ett läkemedel med förebyggande effekt mot förmaksflimmer först. Bland dessa läkemedel kan nämnas Cordarone, Multaq, Tambocor, Durbis och Sotalol. Varje respektive läkemedel passar till viss patientgrupp med avseende på biverkningsprofilen, typen av förmaksflimmer och patientens status i övrigt så som andra sjukdomar mm. Av denna anledning bör insättning och uppföljning av dessa läkemedel ske hos en hjärtläkare. Om medicinen inte hjälper eller den medför icke-tolerabla biverkningar och patienten har besvär av sitt förmaksflimmer är ablationsbehandling en effektiv metod att erbjuda.

Om Du redan har provat något av ovanstående läkemedel lämpar Du Dig självklart för ablationsbehandling

Hej,

Tack för mejlet. Varje ingrepp eller operation medför förstås vissa komplikationsrisker och dessa risker ska vägas mot graden av symtom, nyttan av behandling och patientens tillstånd i övrigt. Av Ditt mejl framgår att Du är pigg och frisk och hjärtfunktionen är normal i övrigt. Det finns komplikationsrisker med flimmerablation men genom åren med ökad erfarenhet och kompetens samt den tekniska utvecklingen har komplikationsfrekvensen sjunkit stadigt framför allt på de ställen där man utför högt antal flimmerablation.

Den vanligaste komplikationen i samband med ablation är blodutgjutning i ljumsken efter sticket. Denna komplikation kräver vanligtvis ingen specifik åtgärd och bedöms inte heller som en allvarlig komplikation.

En allvarlig komplikation i samband med ablation är stroke. Risken för denna komplikation är mindre än 1% men tack vare bättre blodförtunnande medicinering inför och efter ablation (Waranbehandling) samt förstärkning av blodförtunnande behandling under ingreppet (Heparin) har man kunnat minska risken för stroke markant. Vi har sen i maj 2009 utfört drygt 500 flimmerablationer med ovanstående blodförtunnande medicinering och vi har inte haft en enda incidens av stroke.

En annan allvarlig komplikation är risk för blödning i hjärtsäcken. I samband med katetermanövrering i förmaket eller pågående ablation föreligger en viss risk för att förmaksväggen skadas och då kan det inträffa blödning i hjärtsäcken. Risken enligt rapporter är mellan 1-5% men återigen har ökad erfarenhet och förbättrad teknik reducerat denna risk höggradigt. Vi på Arrhythmia Center Stockholm använder oss av den allra senaste tekniken vid flimmerablation. Med hjälp av magnetrobot (Stereotxis) kan man manövrera katetern med mycket hög precision med förbättrad vävnadskontakt. Den kateter som används med Stereotxis är mycket mjuk och det går helt enkelt inte att skada hjärtväggen mekaniskt. Blödning i hjärtsäcken med denna teknik på vår klinik har legat på 0,4%, d.v.s. mycket låg. Om denna komplikation inträffar så brukar man vid behov tappa blodet med hjälp av en nål men man är tvungen att avbryta ingreppet och kalla patienten för nytt ingrepp senare.

Vid ablation av förmaksflimmer ges värme runt lungvensmynningar i syfte att isolera dessa elektriskt. Den framkallande faktorn till flimmer utgår från lungvenen. En ytterligare komplikation som har rapporterats är risk för att abladera in i lungvenen som kan leda till förträngning av kärlet. Med hjälp av speciellt navigeringssystem (CARTO) i kombination med Stereotaxis samt en speciell typ av röntgenundersökning (Dyna-CT) för kartläggning av förmaksanatomi som används på vår klinik är risken i princip försumbar.

Den sista komplikation som har rapporterats är risk för att man skadar matstrupen som löper bakom vänster förmak i samband med ablation. Skadan uppkommer till följd av värmebehandling som ges till förmaksvävnaden men effekten av värme kan fortleda till matstrupen och skada den. Denna allvarliga komplikation inträffade framför allt under den period som man använde speciella ablationskatetrar som inte används längre och dessutom ges numera betydligt lägre värmeeffekt mot bakväggen av vänster förmak som är i närheten av matstrupen. Vi på Arrythmia Center som har drygt 10 års erfarenhet av flimmerablation har aldrig haft denna komplikation.

Sammantaget kan jag säga följande: Risken för de allvarliga komplikationerna med de ovanstående tekniska hjälpmedel i kombination med en erfaren doktor som abladerar är mycket låga vilket ur medicinsk aspekt motiverar helt klart att erbjuda patienter som har symtom/besvär av flimret denna behandling.

När det gäller Din ålder så måste jag informera Dig att enligt de nationella, europeiska och de internationella riktlinjerna för flimmerablation föreligger ingen övre åldersgräns för flimmerablation utan det viktiga är en medicinsk bedömning av patientens tillstånd. Du är frisk och har symtom av Ditt flimmer trots medicinering. Du kan vara en bra kandidat för flimmerablation.

Vi skulle behöva lite mer om din sjukhistoria för att ge dig ett säkert svar. Enligt de riktlinjer vi följer i Sverige och Europa gäller följande:

Om Du uppfyller nedanstående kriterier är ablation av förmaksflimmer oftast en lämplig behandling:

• Du har uttalade besvär av ditt flimmer, t.ex hjärtklappning, andfåddhet, orkeslöshet.
• Du har prövat minst en potent medicin mot förmaksflimmer, t.ex Tambocor, Sotacor, Durbis eller Cordarone. 

Om Du har haft kroniskt flimmer under lång tid, om ultraljud av hjärtat visar på kraftigt förstorade förmak eller om Du har en underliggande hjärtsjukdom är chanserna mindre att ablationen lyckas och det kan behövas fler än ett ingrepp för att nå önskat resultat.

En så kallad Maze operation är ett stort och omfattande kirurgiskt ingrepp. Många patienter blir av med sitt flimmer men inte alla - en del kan få andra typer av hjärtklappningar och det låter som om du tillhör denna kategori. Det är viktigt att dina arytmier fångas på EKG så att din doktor kan avgöra vilken typ av hjärtklappning du har och om det är enkelt att åtgärda med en ablation. Om det finns flera olika typer av hjärtklappningar kan det vara svårt att komma till rätta med problemet och fler än en ablation krävs många gånger.

Pacemaker används framför allt när hjärtat går för långsamt och vid flimmer går det ju oftast för fort. Många hjärtläkare hoppades under en period att pacemaker skulle fungera för många patienter med förmaksflimmer men studier har visat att bara ett fåtal patienter kan märka av en förbättring av pacemakerbehandling. Patienter som har så kallad sjuk sinus knuta (omväxlande flimmer och långa pauser i hjärtats rytm) tillhör dessa. En del mediciner ger mycket långsam puls och då kan man överväga pacemaker men enligt vår uppfattning bör man då hellre få pröva en annan medicin eller genomgå ablationsbehandling.

Våra första erfarenheter av Stereotaxis är över förväntan. Vi får en mycket bättre kontroll av läget på vår ablationselektrod och vi behöver nästan ingen röntgenstrålning under ingreppet. Risken för så kallad tamponad (hål på hjärtväggen) är mycket mindre så hela proceduren blir säkrare. För att komma till oss behöver du en remiss från en hjärtspecialist som är behörig att utfärda så kallade specialistvårdsremisser. Vilka som kan göra detta kan ditt hemsjukhus upplysa om.

Ja, det är riktigt att ablation nog inte är den rätta behandlingen för dig eftersom du verkar må ganska bra. För att minska risken för stroke bör alla patienter med förmaksflimmer bedömas för waranbehandling. I sjukvården arbetar vi till stor del efter den så kallade CHADS2 bedömningen. Denna betyder att alla patienter med minst en av följande riskfaktorer bör waranbehandlas: Hjärtsvikt, högt blod tryck, ålder över 75, diabetes eller tidigare stroke.

Tack för ditt mail angående din pappa.   Vi är en klinik som är specialiserad på så kallad ablation av förmaksflimmer. De patienter som kan komma i fråga för denna behandling är de som har mycket besvär av sitt flimmer och som har provat minst en medicin mot förmaksflimmer. Jag skulle behöva veta lite mer om din pappas sjukhistoria för att kunna bedöma om han är en lämplig patient för ablation. Sådan information skulle kunna vara: Har han kroniskt (hela tiden) eller attackvist förekommande flimmer som går över av sig själv, vilka mediciner han provat, vilka besvär han har och vilka andra eventuella sjukdomar han lider av?

Det låter som att du har en besvärlig situation. Sannolikt är det biverkan av antingen Tenormin eller Tambocor eller båda. Tag kontakt med din läkare och berätta hur du har det. Antingen kan man försöka med ett annat läkemedel eller så kan en ablation bli aktuell. Enligt de nationella riktlinjerna så kan man överväga en ablation om effekten av läkemedel är otillfredställande eller om det finns biverkningar som är svåra att tolerera.

Ja, vi kommer att utföra fladderablationer på Arrhythmia Center. När det gäller din andra fråga rekommenderar jag att du tar kontakt med den som har hand om vårdgarantin i VG regionen för att få vägledning.

För att bli aktuell för en flimmerablation måste du ha bedömts av hjärtspecialist och prövat minst ett potent läkemedel mot förmaksflimmer (t.ex Tambocor, Cordarone). När det gäller waran så låter det som om detta inte är aktuellt om du är frisk för övrigt (inte har högt blodtryck, diabetes, hjärtsvikt, har haft infarkt eller stroke).

En ablation av förmaksflimmer är inte aktuell förrän man prövat ett medel mot hjärtarytmi, t.ex. Sotalol, Tambocor, Cordarone.  Be att få en remiss till en hjärtspecialist för att göra en bedömning av hur den lämpligaste fortsatta behandlingen är för just dig.

När förmaksflimret blivit kroniskt är chanserna att lyckas med en ablation mindre, speciellt om flimret stått i flera år. Det är heller inte en accepterad indikation och bör utföras med noggrann kontroll inom ramen för någon typ av studie.

Det finns dock flera utländska studier och även Svenska fallrapporter som visar att patienter med kroniskt flimmer blivit bra efter en flimmerablation men det är ett omfattande ingrepp och kan behöva göras flera gånger.

Vår rekommendation är att du tar upp detta med din hjärtläkare.